Olemme vihdoin kääntäneet kotisivumme myös suomeksi! Käy katsomassa sivujamme ja ota opiksi. Vanhassa vara parempi!
 

En korrekt diagnostik är ytterst viktigt för att kunna hjälpa kvinnor som har drabbats av en stor bristning. Suturerar man skadan snabbt efter förlossningen, blir resultatet alltid bättre än efter en sekundär operation vid senare tidpunkt.

I Jordemodern 6-2014 finns det en oro över hur svår diagnostiken av stora bristningar kan vara. Man skriver till och med att anatomiska variationer är stora. Viktiga grundstrukturer är dock likadana hos alla kvinnor. Underdiagnostisering av sfinkterskador är en direkt konsekvens av en undermålig diagnostik. För att utföra en optimal diagnostik är en rektal palpation efter förlossningen helt a och o innan man börjar suturera. Man kan fråga sig hur den här undersökningen har använts i olika delar av Sverige. Så sent som för drygt två år sedan konstaterade Barnmorskeförbundets ordförande i en direktsänd TV intervju att en rektal undersökning är ett övergrepp.

Träning förbättrar diagnostiken (läs bl.a. Andrews et al. 2006) och man kan uppnå en väldigt bra nivå i den kliniska sfinkterdiagnostiken. En färsk undersökning från Australien (East et al. 2014) kom fram till att 88 % av förlossningsläkare kände sig trygga i sfinkterdiagnostiken men bara 44 % av barnmorskorna kände det samma.

Det är viktigt om barnmorskan är osäker att hon kallar in t.ex. en av sina mer erfarna kollegor. Om det fortfarande råder osäkerhet, kallas en gynekolog in. Är det fortfarande svårt, skall man definitivt ta kvinnan till operationsavdelningen. Där finns betydligt bättre förhållanden för att sätta korrekt diagnos än på förlossningen, bättre instrument och belysning samt, som regel, bättre assistans.

Så vad skall man göra i Sverige på längre sikt? Vi föreslår att barnmorskeinstitutet ändrar sin utbildning (om de inte redan har gjort detta) så att nya barnmorskor får fördjupade kunskaper i bäckenbottens anatomi, förebyggning av sfinkterskador, diagnostik, uppföljning samt eftervård. Att studenter får träffa en eller flera kvinnor som har drabbats av anal inkontinens efter en förlossningsskada vore viktigt. Men vad gör man med ”förlorade generationer”? Här bör man sätta igång kursverksamhet på allvar i samma områden som vi föreslår för barnmorskestuderande.